Lek och allvar i Vikingaland

Från Trelleborgs ringmur är utsikten västerut slående.
Här förenas dansk vikingatid med modern arkitektur.
Några stenkast inåt landet lär sig barn i alla åldrar forntida lekar och spel.
Med ett leende på läpparna.

SJÄLLAND. Våld och barbariskt röveri har vi matats med genom åren. Men den utgrävda borgen, museet och vikingabyn berättar mer nyanserat om svunna tider.
900-talet ligger mellan ivrigt snurrande vindkraftverk och med högbrodelen över Stora Bält i sydväst, som en länk mellan Fyn och Själland. Eller, i ett större perspektiv, mellan förr och nu.
En februaridag för 343 år sedan stod Karl X Gustaf där borta på Fyn och spejade österut, i riktning hit-åt. Han hade nyligen marscherat över Lilla Bälts is med 12 000 man, 9 000 hästar och tung stridsutrustning. Den svenska hären hade intagit Odense och fångat danske överbefälhavaren Ulrik Christian Gyldenlöve.
Nu funderade kungen på att utmana även nästa naturbro, från Nyborgs strand över till Korsör. Förmodligen kände han inte till fornborgen Trelleborg och dess storhetstid. Vad brydde han sig om vikingar, han som själv stod i begrepp att skriva historia?

Erik Dahlberg och majoriteten av generalerna avrådde honom, under ett stormigt krigsråd, från att tåga över Stora Bält och så kom det sig att kungen denna smällkalla vinter tog med sig rytteriet och styrde färden mot Lolland och Falster.
Det danska motståndet uteblev helt och vid Vordingsborg, längst ner på Själland, mötte riksrådet Kristian Skeel och rikshovmästaren Joachim Gersdorff för att inleda de förhandlingar som slutfördes i Roskilde 1658 och som ledde till att Skåne blev svenskt.

Nu står vi på en ringmur från vikingatiden, mitt i EU-land och spanar i motsatt riktning – västerut bort mot Korsör och bropylonerna. Korna, som betar intill, får vi inte klappa på grund av galopperande galenskap. Det svindlar.
Borgen vid Hejninge på Västsjälland beboddes för 1020 år sedan av ungefär 500 personer.
Vardagen i och kring byn kretsade kring hantverk, lantbruk och handel, men visst gav sig nordborna ut på rövartåg – även efter kristendomens införande. Det skövlades och skändades knappast mindre i den nya religionens namn.
Den geometriskt uppförda anläggningen skvallrar också om militärt syfte samt släktskap med Aggersborg och Fyrkat vid Limfjorden på norra Jylland, sydskånska namnen Trelleborg samt Nonnebakken på andra sidan Bältbron. Samtliga hade tillkommit efter kungligt påbud och var uppförda sedan Harald Blåtand omvänt danerna till kristen tro.
Fästningen på Själland hade en strategisk byggnadsplan med fyra portar i den 17 meter breda ringvallen, 16 hus kvadratiskt placerade innanför murarna och några husrader utanför. Borgen ligger vid Tude å och fungerade troligen som utbildningsläger för Sven Tveskäggs sjöfarare.
I mitten av 1000-talet gick vikingatågen inte längre som på räls. Kustbevakning hade upprättats och försvarsflottor mobiliserats nere på kontinenten och plötsligt började det gå grus i erövringsmaskineriet. Kring förra millennieskiftet miste den gamla boplatsen också sin betydelse.
Men i den rekonstruerade byn Trelletorp tillverkas åter bröd och brynja för folket. Det sker enligt urgammal sed, därmot inte på urgammal säd.

Brödet knådas av en kvinna i vadmalsdräkt. Hon berättar:
– Vetemjöl och rågmjöl är grunden, sedan lite kli, honung och vatten. Det blir en sorts flatbröd, inte olikt det ni i Sverige kallar tunnbröd.
Ynglingen som sitter bredvid och knåpar ihop en pansarskjorta säger:
– Den här brynjan kommer att bestå av tusentals ringar och väger, när den är färdig, mellan 16 och 18 kilo.
I turistbroschyren Det gröna Själland marknadsförs fornborgen och dess omgivning som Vikingalandet. Slagelse, Höng och Hashöj är centralorter och i samma region, längs väg 259, hittar vi Idrottshistorisk verkstad. Alla förespråkare för aktiv semester ska stanna till i byn Gerlev.

I vikingarnas krigsutbildning ingick förstås spjut- och stenkastning. Höjd- och längdhopp var andra populära discipliner, som det också tävlades i.
Det berättas att den isländske storbonden Gunnar på Lidarände en gång på 900-talet, iförd stridsrustning i läder, hoppat högre än sin egen längd.
Spelsugna och slagfärdiga nutidsmänniskor kan prova 121 lekar i Idrottshistorisk verkstad – de flesta från vikinga- och medeltiden och ingen med mindre än 100 år på nacken.
Sten Nörgaard är vår ciceron i parken:
– Vårt mål är att lära barn leka igen. Besökarna ska få testa gamla tävlingsmoment – allmogens aktiviteter, sånt vi hittat i folkvisor och berättelser. Kring forntidens krogar och värdshus levde verkligen spelkulturen.
– På folkhögskolan här intill finns en forskningsavdelning och kulturministeriet stöttar verksamheten. De har kurser för både vuxna och barn, men främst för fritidsledare, lärare och föräldrar, berättar Sten Nörgaard.
“Med leg ska land bygges”, basunerar arrangörerna ut i sina foldrar. Kropp, kamp och kultur är andra nyckelord.

Allt går igen. Dataålderns strategispel har rötterna i 1200-talet.
En skolklass från Ringsted slår munk, eller “hit the fox” som leken kallades då den uppfanns på de brittiska öarna.
Filip Hansen provar Kegler fra Muël, en klassisk kägelvariant från Bretagne. Troels Schytt fastnar vid ett gammaldags biljardbord, Schuiftafel, favoritsysselsättning vid Christian IV:s hov.
Sedan kastar Troels sig över Riboulette, en garanterat tiltfri förlaga till våra flimrande flipperspel.
– I dag betraktas lekkultur som barnkultur, men så har det inte alltid varit. Och att leka är en livsnödvändighet. Vi skrattar inte i dagens sportkultur. Det måste vi lära oss och det är kanske vår viktigaste uppgift.
Säger Sten Nörgaard och ser, liksom för att övertyga, gravallvarlig ut.

Översättningsbyrå

Med över 22 års erfarenhet, har Stratcore utvecklats till en av Sveriges största Översättningsbyrå och vårt  team av översättare har stor kompetens inom ett brett spektrum av ämnen. Vi erbjuder våra tjänster i Sverige och Storbritannien.
våra specialiseringar
Vi arbetar endast med professionella översättare och korrekturläsare som kan hantera praktiskt taget alla språk och ämnen . Men vi är särskilt starka inom följande områden :översätt

Juridisk översättning

Marketing översättning

Finansiell översättning

Teknisk hjälp

Medicinsk och farmaceutisk Översättning

Dina texter kommer att placeras med lingvister som har ingående kunskap om din bransch för att säkerställa korrekt terminologi och stil.

Allt vårt arbete sker i fullt förtroende

Vi kan arbeta med en klient s översättningsminnen och ordlistor eller skapa nya i början av ett projekt .
Projektledning

Vårt team av projektledare kommer att följa dina projekt från början till slut från korrekturläsning till leverans.

Alla våra projektledare är specialiserade på översättning och kommer att hjälpa dig med dina behov. Ingen översättning är för liten och de kommer att guida dig genom ditt projekt.
Relaterade tjänster

Förutom översättningar från kvalificerade , modersmålsöversättare, korrekta översättningar erbjuder vi liknande tjänster, exempelvis ljud transkription och sättning av alla typer av dokument.

Översättningar på trettiosju nedslag?

Jag gillar film och fastän jag är bra på engelska dras ögonen mot texten..

Ibland kan man då bli något förvånad och undrande. För just i det här speciella fallet har man ju faktiskt tillgång till både original och översättning samtidigt. Därför var det mycket intressant att få lyssna till Jennifer Evans och Malin Westfelts föredrag ”Översättning på trettiosju nedslag” som behandlade TV-översättarens glädjeämnen och vedermödor.

Mediets begränsningar är framför allt utrymmet per tidsenhet – tittarna ska ju helst hinna läsa undertexterna också. Maximalt kan 2 rader med vardera 37 tecken (inklusive mellanslag) visas på skärmen. Dessa två rader måste visas i 6 sekunder, eller 4 sekunder om det bara är en rad.

En bild får inte skymmas av texten..

Viktig faktor som vi inte får glömma är … bilden. Om någon håller fram ett föremål och säger ”Se här!” är det ju olämpligt om textremsan döljer det som visas. Även munnen är något man vill undvika att dölja, och med alla de närbilder som dagens filmmakare frossar i kan det ibland bli lite svårt att hinna få in texten innan kameran har bytt till nästa scen. Då får texten nämligen inte ligga kvar, och sex sekunder skulle den ju visas.

Malin visade också en filmsnutt som inte var så lätt, först utan text och sedan med text, och vi fick ett konkret exempel på översättarens situation. Jennifer visade sedan hur själva verktyget såg ut samt gav en liten praktisk demonstration.

Man undrar om manus tillhör filmen..

Att uppfatta vad som sägs bereder emellertid sällan några större svårigheter och ofta medföljer utskrivna manus på filmerna, dock av mycket varierande kvalitet och ibland kan man undra om de ens tillhör samma film. En långfilm tar ungefär en vecka att översätta, och ett serieavsnitt drygt två dagar.

En av fördelarna med filmöversättning är den stora frihet man har i formuleringarna. Tydligheten är A och O, att man får med det som är av vikt för fortsättningen, att den röda tråden kan följas.

Något till synes oviktigt kan visa sig ha avgörande betydelse som ledtråd i exempelvis deckare, medan annat som tycks intressantare måste plockas bort. Egentligen är filmöversättarens jobb att tolka,

Sovra och välja ut. Mycket stimulerande och roligt tycker Jennifer och Malin men understundom frustrerande. När folk pratar i munnen på varandra, eller man just har hittat det perfekta ordet och upptäcker att raden innehåller 38 nedslag..

Hjulafton hela sommaren

Själland, ett lågland täckt av bördiga moränleror och ynka 128 meter som höjdpunkt. En dansk tunnpannkaka som till och med står sig slätt jämfört med Skåne. Men definitivt ett himmelrike för cyklister. .

SJÄLLAND. Det var en gång en yngling som gav sig ut på långfärd.
Det är rätt länge sedan nu och det bottnade i ungdomligt oförstånd. Ja, ska vi vara riktigt ärliga bottnade det i ett förlorat vad på restaurang Blå Grottan i Gävle – ett vattenhål som väl levde upp till sitt namn.
Ynglingen startade sin cykeltur på Brynäs i gävlarnas stad och redan innan skymningen fallit hade han kommit till Danmark. Det var en riktig håla utan vare sig pölse, pilsner eller piger. Däremot fanns där bensinmack, kyrka från 1300-talet och mäktigt gravfält.
Ingenting fick honom att ens sänka farten. Det regnade, blåste kraftig motvind och var allmänt otrevligt på Upplandsslätten. Alltså lämnade han Danmark utan saknad.

Exakt 16 år senare är den betydligt äldre ynglingen verkligen ute och cyklar i ett mer inbjudande Danmark. Det sker tillsammans med fotograf Ed.
Vi hyr dåligt pumpade och rätt skrangliga tvåhjulingar för två mynt med hål i. Det är bara att stoppa slantarna i en trälåda, ta varsin cykel och trampa rakt ut i blommande hagar. Självbetjäning á la Agersö.
Andra skönheter att ta sikte på är de vitgula prästkragarna, som pryder Margueritrutens skyltar. De markerar speciella turistleder, som via 350 mil passerar mer än 200 av Danmarks största sevärdheter.
Prästkragen, på rödbrun bakgrund, följer ofta smala landsvägar och erbjuder natursköna upplevelser från sadelryggen. För i detta dejlige land är det hjulafton året runt, men framför allt sommartid.

Neonklädda racergubbar far fram längs vägarna likt “Örnen från Herning”.
Ibland anfaller amatörryttarna i grupp, ibland kommer de flängande en och en i sina grälla dräkter. Ja, ibland ser man dem till och med lapa sol i dikeskanten med en grön dopningsflaska i högsta hugg. Precis som om de glömt att Knud Jensen-Enemark bara var 23 år när han definitivt cyklade in i väggen.
I Kalundborg träffar vi Torben och Nanna Liljeroth från Ballerup utanför Köpenhamn. De har imponerande packning, håller behagligt tempo, dricker näringsriktigt och har opretentiös framtoning.
– Det är tredje sommaren vi är ute och rör på oss. I år ska vi ta färjan över till Samsö, berättar Torben.

På Själland vill tandemparet Liljeroth rekommendera en tur kring fjordarna i norr.
– Börja i Roskilde och cykla norrut mot Fredrikssund, Fredriksverk, förbi Melby och Torup till Hundested och ta sedan färjan över till Rörvig och fortsätt på andra sidan Isfjorden söderut och tillbaka igen. Det finns en ekologisk by uppe vid Torup. Och Jägerspris, där Roskildefjorden smalnar av, är värt ett stopp.
– Men sydkusten vid Skälskör, med öarna Agersö och Omö, är också något extra. Ja, det vimlar av fina cykelvägar och avstånden mellan tältplatserna är inte stora.
De har campingbibeln Overnatninger i det fri med sig i bagaget.
– Vi planerar resorna noga och väljer ofta att sova i naturen. Gärna där det bara kostar 15 kronor natten, men ändå finns tillgång till vatten och toaletter. Man kan hitta små, privata campingplatser för bara ett enda tält.

Sedan rullar de sakta bort mot båten och lämnar Kalundborg och Vor Frue kirke med sina fem torn.
Liljeroths tyska kollegor, Elisabeth Niehoff och Dieter Faulhaber, har hittat sitt idealupplägg. De avverkar den 63 mil långa sträckan Berlin-Rostock-Gedser-Köpenhamn på 14 dagar. Vi haffar dem utanför Fakse, mellan en övernattning i Prästö och en i Köge.
– Det blir mellan fyra och sex mil per dag. Vi följer en uppgjord rutt med lite olika alternativ på lämpliga bed & breakfast-ställen. Men vi har bråttom, för vi ska börja jobba på måndag, berättar Dieter och pekar ut färdplanen på kartan.
De fortsätter norrut, mot slutmålet vid Hovedbanegården i Kongens by.
Vet ni förresten att Köpenhamn skryter med att vara världens cykelvänligaste huvudstad? Men så finns där också Forum med snurriga velocipedlopp, ett växande antal Christianiabikes av gammal Pedersenmodell och 300 kilometer cykelbana i city. Ett rullande föredöme i ett rullande dronningedöme.
Förklaringar längs resan:
Danmark, församling kring Sävjaån i Uppsala kommun, knappt 9 000 invånare.
Forum, velodrompalats på Frederiksberg där klassiska sexdagarslopp (6-dageslöb) arrangeras och där U2 spelade i helgen.
Knud Jensen-Enemark, landslagscyklist och tidigt offer för idrottsmedicinska experiment – drabbades av solsting under lagtempoloppet i Rom-OS 1960 och avled.
Mikael Pedersen, Flöngfödd innovatör som 1893 tog patent på en “komfortcykel”. När produktionen återupptogs nästan 100 år senare blev Pedersencykeln populär inte minst i hippiekretsar.
Bjarne Riis, “Örnen från Herning” som vann Tour de France för fem år sedan och spred rena trampfebern i hemlandet.

 

Skepp ohoj och skoj i Kaptensgården

I två sommarmånader ska Johan och Helena Cervin och deras sju barn från Stockholm fira sommarlov i Kaptenshuset i Arild. Det är andra generationen Cervin, som nu lapar sol på stenstranden och lär sig simma i Skälderviken.

Solen trär sig igenom molnmaskorna och plötsligt är himlen blå över Arild och Skälderviken. Skolorna har slutat och ett efter ett, befolkas nu husen som stått tomma sedan förra sommaren.
– Det är inte så många åretruntboende kvar längre. Men det var lite oväntat att upptäcka att tre gamla skolkamrater från uppväxtåren i Malmö också bor här på sommaren.
Helena Cervin sitter i trädgården med Siri, fem månader i knäet. Beata 12 år, är på tennis. Andrea 6, slår sig ner vid det långa trädgårdsbordet med blå parasoll för att lyssna. Och berättar att hon doppat sig för första gången i år. “Det var jättekallt.”
Ebba 4,5 dyker upp bakom mammas rygg, tjurar på trappan en stund, svarar i telefon. Och Clara 2,5 suger på sin napp och betraktar gästerna en smula avvaktande. Jacob 10, och Hugo 8, syns ännu inte till.

Den stora sommarflytten från villan i Bromma till Skåne är en händelse som måste organiseras. Redan dagen efter skolavslutningen i Stockholm satte sig Helena med tre barn på tåget mot Helsingborg och Arild. Pappa Johan Cervin och fyra barn tog bilen som lastades full med nödvändigheter och styrde söderut för att stråla samman med de övriga i Arild. Helgen innan hade han kört en runda till Skåne med kläder och annat.
Den gamla jeepen med dålig plats för barn och föräldrar och uruselt bagageutrymme har precis sålts, och nu ska Chryslern byggas om för att kunna rymma hela familjen. “När man är en så många är det svårt att förflytta sig.”
Helena hade inte trott att just Arild skulle bli hennes fasta punkt på sommaren. Här vid havet i Skåne brukar de tillbringa även novemberlov och påsklov och vissa jular. Det är egentligen maken Johans sommarparadis från uppväxtåren. När han ville återvända till trakterna där han upplevt långa, lata sommarlov med segling och kamrater, lyckades han få Helena med på noterna. Och nu har det blivit även barnens sommarparadis.
– Det sköna med Arild är att här finns allt; bad, golf, sol, segling och tennis. Johan och jag åker till Köpenhamn någon gång. Och vi gör ibland en utflykt till Göteborg, eftersom jag har anknytning dit. Och går på Liseberg.
– Men jag har inte besökt mitt eget sommarparadis Tjörn på ett par år nu.
Där tillbringade Helena sina somrar tillsammans med föräldrar och fyra systrar.
– Det var primitivare vistelser, utan de flesta bekvämligheter, som Johan hade i Arild.

När juridikprofessor Ulf Cervin från Lund med sin hustru textilkonstnärinnan Anna, började tillbringa somrarna i Arild, hyrdes först ett hus av katolska kapellet, en bit upp i byn. 1967 fick Anna höra talas om att en av kaptensvillorna vid hamnen var till salu. Och i trettiofem år har det sedan varit i familjens ägo.
Under några år i början av 90-talet bodde Anna Cervin permanent i huset, sedan hon blivit ensam. Men för fem år sedan tog Johan och Helena över huvudbyggnaden och farmor sommarbor nu i ett av de två mindre husen, på gårdssidan, som friköpts. Gästhuset försågs med dusch och tvättstuga och plats på andra våningen för Johan Cervin att arbeta på.
– Det kändes lite konstigt att börja planera och ändra i huset som ju blivit som Anna velat ha det. Och medan Anna såg på.
Men Helena hoppas hennes svärmor ursäktar en del. Huset fick delvis ny rumsindelning för att passa en livlig sjubarnsfamilj, och ett nytt praktiskt kök med rätt arbetshöjd och fria ytor. Det är nytapetserat och fräscht och man ser inte spåren av barn. Annat än ombytesskorna i alla storlekar som radats upp i köket vid den öppna dörren ut till trädgården och soldäcket.

Hemma i Bromma har barnen eget rum. Men på loven tycker Helena gott man kan tränga ihop sig.
– Jag minns hur roligt vi hade när jag och mina systrar delade rum.
Bara Beata, som är äldst, har fått eget. Jacob och Hugo delar ett, och i det stora rummet hos Andrea och Ebba, kommer även Clara att få plats.
Lite retligt förklarar Andrea att det är roligare med kompisar än syskon. Med Fiffi som bor en bit bort kan man göra så mycket.
Det ringer i telefonen. Den saknade barnflickan Maria har försovit sig. För att även Helena ska få lite semester har hon hjälp i Arild med att förströ Ebba, Andrea och Clara.
Mycket kretsar kring Hugo, som har diabetes med svajigt blodsocker. När som helst kan han behöva hjälp. Syskonen får också lära sig att vara uppmärksamma. Samtidigt tycker Helena det är viktigt att de sju syskonen får umgås med vänner de valt själva.
– Barn i en så stor kull, blir ganska starka individer. I och med att de är så många, så märks de ju, och därför måste man hålla uppsikt över dem.
Helena inser hur viktigt det är att göra saker med var och en. Livet genom barndomen får inte bli en gruppresa.

Dagen i Kaptenshuset börjar vid halvsextiden på morgonen, när Siri vaknar.
Ebba vaknar sju, och det är inte utan att Helena är glad att barnprogrammen på tv startar då. För snart skriker Clara och vill ha välling. Sen vaknar oftast Hugo som Helena ska prova blodsockret på.
Mest morgontrött är Andrea.
– Nej, det är jag, säger Jacob.
Efter midsommar börjar simskolan. Andrea, Ebba och Hugo är anmälda. Tennisskolan kommer att engagera Beata, Jacob och Hugo.
– På förmiddagen kör jag upp de tre äldsta till golfbanan. Det är också ett bra sätt att hitta kompisar.
Lunchen kan bestå av cornflakes eller varma mackor. “När Johan är hemma har vi pannkakor ibland. På glutenfritt mjöl, och bakade på två järn.”
Tre av barnen är glutenintoleranta och minst en gång i veckan bakar Helena bröd på dubbel eller fyrdubbel sats. Middagarna, när alla är samlade på kvällen, består därför ofta av två rätter. “Potatis till några och pasta till några.”
– Vi grillar mycket. Men man får göra det lite lätt för sig på sommaren, så i går hade vi revbensspjäll.
Varje dag kör hon minst tre tvättar. Och storhandlar ett par gånger i veckan i Höganäs, som hon tycker fått ett bra utbud av butiker. I det nyombyggda köket på 55 kvadratmeter i Stockholm finns tre kylskåp. Men på landet får det duga med ett.

Plötsligt är friden slut. Barnen har tröttnat på tidningsbesöket och tar sig för med något eget.
– Jacob, ni får inte ha vattenkrig här nu. Hugo, du kan gå in, om du inte kan skärpa till dig.
Helena misstänker att Hugos blodsocker börjat sjunka. Han märker oftast inget själv, och det är svårt för andra att se de första tecknen. Han ser frisk ut.
Det är snart lunchdags. I väster tornar molnen upp sig men över Skälderviken är himlen blå. Små tunna röster virvlar i luften. Någon talar om att gå till Tussan eller Stenstranden för att kanske bada.
– Det kan vara svårt att hitta lugna stunder för sig själv. Ibland går jag till massören.
Men man får beställa långt i förväg. När sommargästerna kommer blir det trångt.